Unga vuxna cancerpatienter tillbringade ett veckoslut på badinrättningen i Ikalis, nordväst om Tammerfors.
De simmade, motionerade och samtalade om bl.a. sexualitet, ett lika mångfacetterat ämne som livet självt.

En typisk het sommardag 2006:
sanden bränner, sjön är blå, barnen stojar i vattnet. De unga deltagarna ser fräscha ut när de återvänder från sin raska promenad och samlas för att diskutera sexualitet, på basis av Leena Rosenbergs föreläsning.

Sex är en förvånansvärt liten del av vår sexualitet. Sexualiteten är ett lika mångfacetterat fenomen som livet självt och den följer oss från vaggan till graven, sade Rosenberg, som är verksamhetsledare för föreningen Cancerpatienterna i Finland.

Rosenberg är utbildad sexolog och har specialiserat sig på sjukdomar och sexualitet. Rosenberg underströk hur viktiga barndomens upplevelser är, som byggstenar för en sund sexualitet.

En sund manlighet och kvinnlighet byggs upp på den grund man har fått i sitt barndomshem. Lyckligtvis är vi inte längre omgivna av så många förbud och tabun som förr.

Hon påminde om att sexuella frustrationer är ytterst vanliga. Alltjämt är det dock mycket svårt att tala öppet om det. Var och en av oss är unik. Det existerar ingen likadan, lika fantastisk människa. Ingen ska komma till en annan och säga att ”nu ska vi se till att få ordning på din sexualitet”, deklarerade Rosenberg.

Cancern går över sexualiteten som en slåttermaskin. Lyckligtvis är det oftast en tillfällig störning. Man får inte ge upp inför svårigheterna och tänka att man först ska ta itu med cancern och sedan med mindre viktiga saker. Sexualiteten är inte en mindre viktig sak. Även om sex kanske inte intresserar under sjukdomen, är ömhet och närhet ännu viktigare.

Via media får vi en erotikdusch varje dag. Om en människa har cancer, med allt vad det innebär, så försvårar omgivningens översexualisering hennes situation ytterligare, eftersom det just då är så viktigt att i lugn och ro få fundera över sin jagbild och sexualitet i den nya situationen.

Den sjuke känner ofta rädsla med tanke på sexualiteten och funderar: kan jag älska, är jag åtråvärd, kan jag ge njutning. Vårdpersonalen uppmuntrar sällan patienterna att tala öppet på mottagningen, för att då inte tala om att man på sjukhuset skulle kunna samtala om sina svårigheter med sexualiteten och parrelationen. Det är ändå patientens rätt att få stöd också i de här frågorna.

I synnerhet om det är fråga om gynekologisk eller urologisk cancer eller bröstcancer borde personalen hålla frågorna om sexualiteten framme under alla sjukdomens skeden.

Känslan av
förlust berättigad

Man kan dela in de problem som gäller cancerpatientens sexualitet i tre delar, av vilka den första och främsta gäller förändringarna i jagbilden. Den andra delen handlar om problem i parförhållandet och den tredje handlar om funktionella problem.

Förändringen av jagbilden kan vara en inre förändring, såsom vid avlägsnande av prostatan eller yttre, som när ett bröst opereras bort. Den ena förändringen är synlig, den andra är det inte. Den betydelse operationerna har för livet och jagbilden kan vara verkligt stor. Bilden av jaget kan tom. spricka i tusen bitar.

Inte ens en mycket välmenande anhörig kan alltid förstå den sorg den sjuke drabbas av när den yttre eller inre jagbilden brister. Man det handlar om ens egen kropp, inte någon annans.
Parrelationen är hårt prövad när den ena insjuknar. Relationen kan erbjuda den sjuke ett oersättligt stöd, men det kan också innebära en börda.

Människor som lever allena kanske har ett större nätverk av vänner än den som lever i par. Men mot sin vilja upplever också den ensamstående att ensamheten förstärks i och med sjukdomen, berättade Leena Rosenberg.

De som insjuknar befarar ofta att de ska få funktionella problem på sexualitetens område, men i själva verket är de rätt sällsynta. För kvinnor handlar det om tiden efter behandling. Följden kan vara smärta eller torra slemhinnor, men det går att bota med lokal östrogenbehandling eller glidmedel. Männen kan uppleva olika grad av erektionsproblem, men med de nya läkemedel som finns har man fått goda resultater.

Tiina Pelkonen
översättning: Astrid Nikula