Hjälp finns om man förstår att be om det

Största delen av cancerpatienterna klarar sig utan psykiskt stöd. Det betyder dock inte att de inte skulle ha nytta av ett sådant stöd om de blev erbjudna det. Nu måste patienten själv i allmänhet vara den som tar initiativ.

Det är bra om patienten frågar vilket slag av psykiskt stöd som står till buds på den plats där han får sin vård. Många sjukhus har åtminstone tillgång till en sjukvårdare som har specialiserat sig på psykiatri eller en expert från någon av cancerorganisationerna.
Det är inte ett tecken på svaghet att be om hjälp, utan ett prov på styrka. I synnerhet kvinnor kan gripa telefonluren och få hjälp av att berätta om sin oro för någon vän. För någon annan faller det sig inte lika naturligt att tala, eller så vill de smälta nyheten för sig själva först. Kvinnor utnyttjar möjligheten till psykiska stödtjänster i betydligt högre grad än männen, fastän man har konstaterat att män har precis lika stor nytta av dem.

Man har grunnat mycket över hur man kunde utveckla dessa tjänster så att de vore lättare att nå också för männen. Nu söker männen sig hellre till stödgrupper för personer i samma situation och där har de fått mycken hjälp.

Päivi Hietanen arbetar som bäst som chefredaktör för Finlands Läkartidning och har mottagning om onsdagarna på Cancerorganisationernas poliklinik. Hennes värv som utvecklare av det psykosociala stödet fortsätter ändå i någon mån inom forskningsgrupper och som expert i olika projekt.

För ett år sedan gav cancerläkarna mig Mustakalliomedaljen. Hedersbetygelsen känns speciellt fin också därför att jag redan hade lämnat Cancerkliniken för ett annat slags jobb. Cancerpatienternas förtjänsttecken i guld var en överraskning för mig, sådana har inte förekommit tidigare. Patientorganisationens hedersbetygelse värmer mig verkligt mycket!

Tiina Pelkonen